TTC 1Như vầy tôi nghe:
Một thời, Thế Tôn trú ở Sàvavatthì, tại Ðông viên, chỗ lâu đài mẹ Migàra. Lúc bấy giờ Thế Tôn, nhân ngày trai giới, đang ngồi, có chúng Tăng đoanh vây. Rồi Tôn giả Ananda, khi đêm đã gần mãn, và canh một đã qua, từ chỗ ngồi, đứng dậy, đắp thượng y vào một bên vai, chắp tay vái chào Thế Tôn và bạch Thế Tôn:
—Bạch Thế Tôn, đêm đã gần mãn, canh một đã qua, chúng Tỷ-kheo đã ngồi lâu, bạch Thế Tôn, Thế Tôn hãy đọc giới bổn cho các Tỷ-kheo.
Khi được nói vậy, Thế Tôn giữ im lặng.
TTC 2Lần thứ hai, Tôn giả Ananda, khi đêm đã gần mãn, và canh giữa đã qua, từ chỗ ngồi, đứng dậy, đắp thượng y vào một bên vai, chắp tay vái chào Thế Tôn và bạch Thế Tôn:
—Bạch Thế Tôn, đêm đã gần mãn, canh cuối đã qua, chúng Tỷ-kheo đã ngồi lâu, bạch Thế Tôn, Thế Tôn hãy đọc giới bổn cho các Tỷ-kheo.
TTC 3Lần thứ ba, Tôn giả Ananda, khi đêm đã gần mãn, và canh cuối đã qua, rạng đông đã khởi, mặt đêm đã sáng rõ, từ chỗ ngồi, đứng dậy, đắp thượng y vào một bên vai, chắp tay vái chào Thế Tôn và bạch Thế Tôn:
—Bạch Thế Tôn, đêm đã gần mãn, canh cuối đã qua, rạng đông đã khởi, mặt đêm đã sáng tỏ, chúng Tỷ-kheo đã ngồi lâu, bạch Thế Tôn, Thế Tôn hãy đọc giới bổn cho các Tỷ-kheo.
—Này Ananda, hội chúng không được thanh tịnh.
TTC 4Rồi Tôn giả Mahàmoggallàna suy nghĩ như sau: “Ðề cập đến người nào, Thế Tôn đã nói: “Này Ananda, hội chúng không được thanh tịnh “? Rồi Tôn giả Mahàmoggallàna, với tâm của mình, chú tâm tác ý đến toàn thể chúng Tỷ-kheo Tăng, Tôn giả thấy một người ấy là ác giới, theo ác pháp, sở hành bất tịnh, đáng nghi ngờ, có những hành vi che đậy, không phải là Sa-môn nhưng tự nhận là Sa-môn, không sống Phạm hạnh nhưng tự nhận là sống Phạm hạnh, nội tâm hôi hám, ứ đầy tham dục, tánh tình bất tịnh, đang ngồi giữa chúng Tỷ-kheo; thấy vậy, liền từ chỗ ngồi đứng dậy, đi đến người ấy, sau khi đến, nói với người ấy:
—Này Hiền giả, hãy đứng dậy. Thế Tôn đã thấy Ông. Ðối với Hiền giả, không thể chung sống với các Tỷ-kheo.
—Ðược nói như vậy, người ấy im lặng. Lần thứ hai, Tôn giả Mahàmoggallàna nói với người ấy:
—Này Hiền giả, hãy đứng dậy. Thế Tôn đã thấy Ông. Ðối với Hiền giả, không thể chung sống với các Tỷ-kheo.
Lần thứ hai, người ấy im lặng. Lần thứ ba, Tôn giả Mahàmoggallàna nói với người ấy:
—Này Hiền giả, hãy đứng dậy. Thế Tôn đã thấy Ông. Ðối với Hiền giả, không thể chung sống với các Tỷ-kheo.
Lần thứ ba, người ấy im lặng.
TTC 5Rồi Tôn giả Mahàmoggallàna nắm lấy cánh tay người ấy, đẩy ra khỏi cửa, đóng chốt cửa lại, rồi đi đến Thế Tôn, sau khi đến, bạch Thế Tôn:
—Bạch Thế Tôn, người ấy đã bị con đuổi ra khỏi. Hội chúng đã thanh tịnh. Bạch Thế Tôn, hãy thuyết giới bổn cho chúng Tỷ-kheo.
—Thật vi diệu thay, này Mahàmoggallàna! Thật hy hữu thay, này Mahàmoggallàna! Cho đến khi bị nắm tay, kẻ ngu sĩ kia mới đi.
Rồi Thế Tôn bảo các Tỷ-kheo:
—Này các Tỷ-kheo, các Thầy hãy hành trì Uposatha (Bố-tát), hãy đọc giới bổn. Bắt đầu từ nay, này các Tỷ-kheo, Ta sẽ không đọc giới bổn. Này các Tỷ-kheo, không có sự kiện, không có cơ hội rằng Như Lai có thể đọc giới bổn trong một hội chúng không thanh tịnh.
TTC 7Này các Tỷ-kheo, trong biển lớn có tám pháp vi diệu chưa từng có này mà do thấy vậy, thấy vậy, các Asurà (A-tu-la) thích thú biển lớn. Thế nào là tám?
Này các Tỷ-kheo, biển lớn tuần tự xuôi, tuần tự thuận hướng … (như trên, Kinh số 19, từ đoạn số 2 đến số 9) … Này các Tỷ-kheo, đây là vi diệu chưa từng có thứ tám mà do thấy vậy, thấy vậy, các Asurà (A-tu-la) thích thú biển lớn.
Này các Tỷ-kheo, trong biển lớn có tám pháp vi diệu chưa từng có này mà do thấy vậy, thấy vậy, các Asurà thích thú biển lớn.
TTC 8Cũng vậy, này các Tỷ-kheo, trong Pháp và Luật này có tám pháp vi diệu chưa từng có này mà do thấy vậy, thấy vậy, các Tỷ-kheo thích thú trong Pháp và Luật này. Thế nào là tám?
Ví như, này các Tỷ-kheo, biển lớn tuần tự thuận xuôi, tuần tự thuận hướng … (như trên 19, đoạn số 11 với những thay đổi cần thiết ) … Này các Tỷ-kheo, trong Pháp và Luật này, đây là vi diệu chưa từng có thứ tám mà do thấy vậy, thấy vậy, các Tỷ-kheo hoan hỷ trong Pháp và Luật này.
Này các Tỷ-kheo, trong Pháp và Luật này, có tám pháp vi diệu, chưa từng có này mà do thấy vậy, thấy vậy, các Tỷ-kheo hoan hỷ trong Pháp và Luật này.
Ekaṁ samayaṁ bhagavā sāvatthiyaṁ viharati pubbārāme migāramātupāsāde.
Tena kho pana samayena bhagavā tadahuposathe bhikkhusaṅghaparivuto nisinno hoti.
Atha kho āyasmā ānando abhikkantāya rattiyā, nikkhante paṭhame yāme, uṭṭhāyāsanā ekaṁsaṁ uttarāsaṅgaṁ karitvā yena bhagavā tenañjaliṁ paṇāmetvā bhagavantaṁ etadavoca:
“abhikkantā, bhante, ratti, nikkhanto paṭhamo yāmo, ciranisinno bhikkhusaṅgho.
Uddisatu, bhante, bhagavā bhikkhūnaṁ pātimokkhan”ti.
Evaṁ vutte, bhagavā tuṇhī ahosi.
Dutiyampi kho āyasmā ānando abhikkantāya rattiyā, nikkhante majjhime yāme, uṭṭhāyāsanā ekaṁsaṁ uttarāsaṅgaṁ karitvā yena bhagavā tenañjaliṁ paṇāmetvā bhagavantaṁ etadavoca:
“abhikkantā, bhante, ratti, nikkhanto majjhimo yāmo, ciranisinno bhikkhusaṅgho.
Uddisatu, bhante, bhagavā bhikkhūnaṁ pātimokkhan”ti.
Dutiyampi kho bhagavā tuṇhī ahosi.
Tatiyampi kho āyasmā ānando abhikkantāya rattiyā, nikkhante pacchime yāme, uddhaste aruṇe, nandimukhiyā rattiyā uṭṭhāyāsanā ekaṁsaṁ uttarāsaṅgaṁ karitvā yena bhagavā tenañjaliṁ paṇāmetvā bhagavantaṁ etadavoca:
“abhikkantā, bhante, ratti, nikkhanto pacchimo yāmo, uddhastaṁ aruṇaṁ, nandimukhī ratti;
ciranisinno bhikkhusaṅgho.
Uddisatu, bhante, bhagavā bhikkhūnaṁ pātimokkhan”ti.
“Aparisuddhā, ānanda, parisā”ti.
Atha kho āyasmato mahāmoggallānassa etadahosi:
“kaṁ nu kho bhagavā puggalaṁ sandhāya evamāha:
‘aparisuddhā, ānanda, parisā’”ti?
Atha kho āyasmā mahāmoggallāno sabbāvantaṁ bhikkhusaṅghaṁ cetasā ceto paricca manasākāsi.
Addasā kho āyasmā mahāmoggallāno taṁ puggalaṁ dussīlaṁ pāpadhammaṁ asuciṁ saṅkassarasamācāraṁ paṭicchannakammantaṁ assamaṇaṁ samaṇapaṭiññaṁ abrahmacāriṁ brahmacāripaṭiññaṁ antopūtiṁ avassutaṁ kasambujātaṁ majjhe bhikkhusaṅghassa nisinnaṁ;
disvāna uṭṭhāyāsanā yena so puggalo tenupasaṅkami; upasaṅkamitvā taṁ puggalaṁ etadavoca:
“uṭṭhehāvuso, diṭṭhosi bhagavatā.
Natthi te bhikkhūhi saddhiṁ saṁvāso”ti.
Evaṁ vutte, so puggalo tuṇhī ahosi.
Dutiyampi kho āyasmā mahāmoggallāno taṁ puggalaṁ etadavoca:
“uṭṭhehāvuso, diṭṭhosi bhagavatā.
Natthi te bhikkhūhi saddhiṁ saṁvāso”ti.
Dutiyampi kho so puggalo tuṇhī ahosi.
Tatiyampi kho āyasmā mahāmoggallāno taṁ puggalaṁ etadavoca:
“uṭṭhehāvuso, diṭṭhosi bhagavatā.
Natthi te bhikkhūhi saddhiṁ saṁvāso”ti.
Tatiyampi kho so puggalo tuṇhī ahosi.
Atha kho āyasmā mahāmoggallāno taṁ puggalaṁ bāhāyaṁ gahetvā bahidvārakoṭṭhakā nikkhāmetvā sūcighaṭikaṁ datvā yena bhagavā tenupasaṅkami; upasaṅkamitvā bhagavantaṁ etadavoca:
“nikkhāmito so, bhante, puggalo mayā.
Parisuddhā parisā.
Uddisatu, bhante, bhagavā bhikkhūnaṁ pātimokkhan”ti.
“Acchariyaṁ, moggallāna, abbhutaṁ, moggallāna.
Yāva bāhā gahaṇāpi nāma so moghapuriso āgamissatī”ti.
Atha kho bhagavā bhikkhū āmantesi:
“tumheva dāni, bhikkhave, uposathaṁ kareyyātha, pātimokkhaṁ uddiseyyātha.
Na dānāhaṁ, bhikkhave, ajjatagge uposathaṁ karissāmi, pātimokkhaṁ uddisissāmi.
Aṭṭhānametaṁ, bhikkhave, anavakāso yaṁ tathāgato aparisuddhāya parisāya pātimokkhaṁ uddiseyya.
Aṭṭhime, bhikkhave, mahāsamudde acchariyā abbhutā dhammā, ye disvā disvā asurā mahāsamudde abhiramanti.
Katame aṭṭha?
Mahāsamuddo, bhikkhave, anupubbaninno anupubbapoṇo anupubbapabbhāro, na āyatakeneva papāto.
Yampi, bhikkhave, mahāsamuddo anupubbaninno anupubbapoṇo anupubbapabbhāro, na āyatakeneva papāto;
ayaṁ, bhikkhave, mahāsamudde paṭhamo acchariyo abbhuto dhammo, yaṁ disvā disvā asurā mahāsamudde abhiramanti (yathā purime tathā vitthāro.)
…pe…
Puna caparaṁ, bhikkhave, mahāsamuddo mahataṁ bhūtānaṁ āvāso. Tatrime bhūtā—timi timiṅgalo timirapiṅgalo asurā nāgā gandhabbā. Vasanti mahāsamudde yojanasatikāpi attabhāvā …pe… pañcayojanasatikāpi attabhāvā.
Yampi, bhikkhave, mahāsamuddo mahataṁ bhūtānaṁ āvāso; tatrime bhūtā—timi timiṅgalo timirapiṅgalo asurā nāgā gandhabbā; vasanti mahāsamudde yojanasatikāpi attabhāvā …pe… pañcayojanasatikāpi attabhāvā;
ayaṁ, bhikkhave, mahāsamudde aṭṭhamo acchariyo abbhuto dhammo, yaṁ disvā disvā asurā mahāsamudde abhiramanti.
Ime kho, bhikkhave, mahāsamudde aṭṭha acchariyā abbhutā dhammā, yaṁ disvā disvā asurā mahāsamudde abhiramanti.
Evamevaṁ kho, bhikkhave, aṭṭha imasmiṁ dhammavinaye acchariyā abbhutā dhammā, ye disvā disvā bhikkhū imasmiṁ dhammavinaye abhiramanti.
Katame aṭṭha?
Seyyathāpi, bhikkhave, mahāsamuddo anupubbaninno anupubbapoṇo anupubbapabbhāro, na āyatakeneva papāto;
evamevaṁ kho, bhikkhave, imasmiṁ dhammavinaye anupubbasikkhā anupubbakiriyā anupubbapaṭipadā, na āyatakeneva aññāpaṭivedho.
Yampi, bhikkhave, imasmiṁ dhammavinaye anupubbasikkhā anupubbakiriyā anupubbapaṭipadā, na āyatakeneva aññāpaṭivedho;
ayaṁ, bhikkhave, imasmiṁ dhammavinaye paṭhamo acchariyo abbhuto dhammo, yaṁ disvā disvā bhikkhū imasmiṁ dhammavinaye abhiramanti …pe…
seyyathāpi, bhikkhave, mahāsamuddo mahataṁ bhūtānaṁ āvāso; tatrime bhūtā—timi timiṅgalo timirapiṅgalo asurā nāgā gandhabbā, vasanti mahāsamudde yojanasatikāpi attabhāvā …pe… pañcayojanasatikāpi attabhāvā;
evamevaṁ kho, bhikkhave, ayaṁ dhammavinayo mahataṁ bhūtānaṁ āvāso. Tatrime bhūtā—sotāpanno sotāpattiphalasacchikiriyāya paṭipanno …pe… arahā arahattāya paṭipanno.
Yampi, bhikkhave, ayaṁ dhammavinayo mahataṁ bhūtānaṁ āvāso; tatrime bhūtā—sotāpanno sotāpattiphalasacchikiriyāya paṭipanno …pe… arahā arahattāya paṭipanno;
ayaṁ, bhikkhave, imasmiṁ dhammavinaye aṭṭhamo acchariyo abbhuto dhammo, yaṁ disvā disvā bhikkhū imasmiṁ dhammavinaye abhiramanti.
Ime kho, bhikkhave, imasmiṁ dhammavinaye aṭṭha acchariyā abbhutā dhammā, ye disvā disvā bhikkhū imasmiṁ dhammavinaye abhiramantī”ti.
Dasamaṁ.
Mahāvaggo dutiyo.
Tassuddānaṁ
Verañjo sīho ājaññaṁ,
khaḷuṅkena malāni ca;
Dūteyyaṁ dve ca bandhanā,
pahārādo uposathoti.
SC 1On one occasion the Blessed One was dwelling at Sāvatthī in Migāramātā’s Mansion in the Eastern Park. Now on that occasion, on the day of the uposatha, the Blessed One was sitting surrounded by the Saṅgha of bhikkhus. Then, as the night advanced, when the first watch passed, the Venerable Ānanda rose from his seat, arranged his upper robe over one shoulder, reverently saluted the Blessed One, and said to him: “Bhante, the night has advanced; the first watch has passed; the Saṅgha of bhikkhus has been sitting for a long time. Let the Blessed One recite the Pātimokkha to the bhikkhus.” When this was said, the Blessed One was silent. an.iv.205
SC 2As the night advanced still further, when the middle watch passed, the Venerable Ānanda rose from his seat a second time, arranged his upper robe over one shoulder, reverently saluted the Blessed One, and said to him: “Bhante, the night has advanced still further; the middle watch has passed; the Saṅgha of bhikkhus has been sitting for a long time. Bhante, let the Blessed One recite the Pātimokkha to the bhikkhus.” A second time the Blessed One was silent.
SC 3As the night advanced still further, when the last watch passed, when dawn arrived and a rosy tint appeared on the horizon, the Venerable Ānanda rose from his seat a third time, arranged his upper robe over one shoulder, reverently saluted the Blessed One, and said to him: “Bhante, the night has advanced still further; the last watch has passed; dawn has arrived and a rosy tint has appeared on the horizon; the Saṅgha of bhikkhus has been sitting for a long time. Let the Blessed One recite the Pātimokkha to the bhikkhus.”
“This assembly, Ānanda, is impure.”
SC 4Then it occurred to the Venerable Mahāmoggallāna: “What person was the Blessed One referring to when he said: ‘This assembly, Ānanda, is impure’?” Then the Venerable Mahāmoggallāna fixed his attention on the entire Saṅgha of bhikkhus, encompassing their minds with his own mind. He then saw that person sitting in the midst of the Saṅgha of bhikkhus: one who was immoral, of bad character, impure, of suspect behavior, secretive in his actions, not an ascetic though claiming to be one, not a celibate though claiming to be one, inwardly rotten, corrupt, depraved. Having seen him, he rose from his seat, went up to that person, and said to him: “Get up, friend. The Blessed One has seen you. You cannot live in communion with the bhikkhus.” When this was said, that person remained silent.
SC 5A second time … A third time the Venerable Mahāmoggallāna said to that person: an.iv.206 “Get up, friend. The Blessed One has seen you. You cannot live in communion with the bhikkhus.” A third time that person remained silent.
SC 6Then the Venerable Mahāmoggallāna grabbed that person by the arm, evicted him through the outer gatehouse, and bolted the door. Then he returned to the Blessed One and said to him: “I have evicted that person, Bhante. The assembly is pure. Let the Blessed One recite the Pātimokkha to the bhikkhus.”
SC 7“It’s astounding and amazing, Moggallāna, how that hollow man waited until he was grabbed by the arm.” Then the Blessed One addressed the bhikkhus: “Now, bhikkhus, you yourselves should conduct the uposatha and recite the Pātimokkha. From today onward, I will no longer do so. It is impossible and inconceivable that the Tathāgata could conduct the uposatha and recite the Pātimokkha in an impure assembly.
SC 8“The asuras, bhikkhus, see these eight astounding and amazing qualities in the great ocean because of which they take delight in it. What eight?
SC 9(1) “The great ocean, bhikkhus, slants, slopes, and inclines gradually, not dropping off abruptly. This is the first astounding and amazing quality that the asuras see in the great ocean because of which they take delight in it….
All as in 8:19, but addressed to the bhikkhus.
SC 10(8) “Again, the great ocean is the abode of great beings … an.iv.207 … five hundred yojanas long. This is the eighth astounding and amazing quality that the asuras see in the great ocean because of which they take delight in it.
SC 11“These, bhikkhus, are the eight astounding and amazing qualities that the asuras see in the great ocean because of which they take delight in it. So too, the bhikkhus see eight astounding and amazing qualities in this Dhamma and discipline because of which they take delight in it. What eight?
SC 12(1) “Just as, bhikkhus, the great ocean slants, slopes, and inclines gradually, not dropping off abruptly, so too, in this Dhamma and discipline penetration to final knowledge occurs by gradual training, gradual activity, and gradual practice, not abruptly. This is the first astounding and amazing quality that the bhikkhus see in this Dhamma and discipline because of which they take delight in it….
All as in 8:19, but addressed to the bhikkhus.
SC 13(8) “Just as the great ocean is the abode of great beings … five hundred yojanas an.iv.208 long, so too, this Dhamma and discipline is the abode of great beings: the stream-enterer, the one practicing for the realization of the fruit of stream-entry … the arahant, the one practicing for arahantship. This is the eighth astounding and amazing quality that the bhikkhus see in this Dhamma and discipline because of which they take delight in it.
SC 14“These, bhikkhus, are the eight astounding and amazing qualities that the bhikkhus see in this Dhamma and discipline because of which they take delight in it.”
TTC 1Như vầy tôi nghe:
Một thời, Thế Tôn trú ở Sàvavatthì, tại Ðông viên, chỗ lâu đài mẹ Migàra. Lúc bấy giờ Thế Tôn, nhân ngày trai giới, đang ngồi, có chúng Tăng đoanh vây. Rồi Tôn giả Ananda, khi đêm đã gần mãn, và canh một đã qua, từ chỗ ngồi, đứng dậy, đắp thượng y vào một bên vai, chắp tay vái chào Thế Tôn và bạch Thế Tôn:
—Bạch Thế Tôn, đêm đã gần mãn, canh một đã qua, chúng Tỷ-kheo đã ngồi lâu, bạch Thế Tôn, Thế Tôn hãy đọc giới bổn cho các Tỷ-kheo.
Khi được nói vậy, Thế Tôn giữ im lặng.
TTC 2Lần thứ hai, Tôn giả Ananda, khi đêm đã gần mãn, và canh giữa đã qua, từ chỗ ngồi, đứng dậy, đắp thượng y vào một bên vai, chắp tay vái chào Thế Tôn và bạch Thế Tôn:
—Bạch Thế Tôn, đêm đã gần mãn, canh cuối đã qua, chúng Tỷ-kheo đã ngồi lâu, bạch Thế Tôn, Thế Tôn hãy đọc giới bổn cho các Tỷ-kheo.
TTC 3Lần thứ ba, Tôn giả Ananda, khi đêm đã gần mãn, và canh cuối đã qua, rạng đông đã khởi, mặt đêm đã sáng rõ, từ chỗ ngồi, đứng dậy, đắp thượng y vào một bên vai, chắp tay vái chào Thế Tôn và bạch Thế Tôn:
—Bạch Thế Tôn, đêm đã gần mãn, canh cuối đã qua, rạng đông đã khởi, mặt đêm đã sáng tỏ, chúng Tỷ-kheo đã ngồi lâu, bạch Thế Tôn, Thế Tôn hãy đọc giới bổn cho các Tỷ-kheo.
—Này Ananda, hội chúng không được thanh tịnh.
TTC 4Rồi Tôn giả Mahàmoggallàna suy nghĩ như sau: “Ðề cập đến người nào, Thế Tôn đã nói: “Này Ananda, hội chúng không được thanh tịnh “? Rồi Tôn giả Mahàmoggallàna, với tâm của mình, chú tâm tác ý đến toàn thể chúng Tỷ-kheo Tăng, Tôn giả thấy một người ấy là ác giới, theo ác pháp, sở hành bất tịnh, đáng nghi ngờ, có những hành vi che đậy, không phải là Sa-môn nhưng tự nhận là Sa-môn, không sống Phạm hạnh nhưng tự nhận là sống Phạm hạnh, nội tâm hôi hám, ứ đầy tham dục, tánh tình bất tịnh, đang ngồi giữa chúng Tỷ-kheo; thấy vậy, liền từ chỗ ngồi đứng dậy, đi đến người ấy, sau khi đến, nói với người ấy:
—Này Hiền giả, hãy đứng dậy. Thế Tôn đã thấy Ông. Ðối với Hiền giả, không thể chung sống với các Tỷ-kheo.
—Ðược nói như vậy, người ấy im lặng. Lần thứ hai, Tôn giả Mahàmoggallàna nói với người ấy:
—Này Hiền giả, hãy đứng dậy. Thế Tôn đã thấy Ông. Ðối với Hiền giả, không thể chung sống với các Tỷ-kheo.
Lần thứ hai, người ấy im lặng. Lần thứ ba, Tôn giả Mahàmoggallàna nói với người ấy:
—Này Hiền giả, hãy đứng dậy. Thế Tôn đã thấy Ông. Ðối với Hiền giả, không thể chung sống với các Tỷ-kheo.
Lần thứ ba, người ấy im lặng.
TTC 5Rồi Tôn giả Mahàmoggallàna nắm lấy cánh tay người ấy, đẩy ra khỏi cửa, đóng chốt cửa lại, rồi đi đến Thế Tôn, sau khi đến, bạch Thế Tôn:
—Bạch Thế Tôn, người ấy đã bị con đuổi ra khỏi. Hội chúng đã thanh tịnh. Bạch Thế Tôn, hãy thuyết giới bổn cho chúng Tỷ-kheo.
—Thật vi diệu thay, này Mahàmoggallàna! Thật hy hữu thay, này Mahàmoggallàna! Cho đến khi bị nắm tay, kẻ ngu sĩ kia mới đi.
Rồi Thế Tôn bảo các Tỷ-kheo:
—Này các Tỷ-kheo, các Thầy hãy hành trì Uposatha (Bố-tát), hãy đọc giới bổn. Bắt đầu từ nay, này các Tỷ-kheo, Ta sẽ không đọc giới bổn. Này các Tỷ-kheo, không có sự kiện, không có cơ hội rằng Như Lai có thể đọc giới bổn trong một hội chúng không thanh tịnh.
TTC 7Này các Tỷ-kheo, trong biển lớn có tám pháp vi diệu chưa từng có này mà do thấy vậy, thấy vậy, các Asurà (A-tu-la) thích thú biển lớn. Thế nào là tám?
Này các Tỷ-kheo, biển lớn tuần tự xuôi, tuần tự thuận hướng … (như trên, Kinh số 19, từ đoạn số 2 đến số 9) … Này các Tỷ-kheo, đây là vi diệu chưa từng có thứ tám mà do thấy vậy, thấy vậy, các Asurà (A-tu-la) thích thú biển lớn.
Này các Tỷ-kheo, trong biển lớn có tám pháp vi diệu chưa từng có này mà do thấy vậy, thấy vậy, các Asurà thích thú biển lớn.
TTC 8Cũng vậy, này các Tỷ-kheo, trong Pháp và Luật này có tám pháp vi diệu chưa từng có này mà do thấy vậy, thấy vậy, các Tỷ-kheo thích thú trong Pháp và Luật này. Thế nào là tám?
Ví như, này các Tỷ-kheo, biển lớn tuần tự thuận xuôi, tuần tự thuận hướng … (như trên 19, đoạn số 11 với những thay đổi cần thiết ) … Này các Tỷ-kheo, trong Pháp và Luật này, đây là vi diệu chưa từng có thứ tám mà do thấy vậy, thấy vậy, các Tỷ-kheo hoan hỷ trong Pháp và Luật này.
Này các Tỷ-kheo, trong Pháp và Luật này, có tám pháp vi diệu, chưa từng có này mà do thấy vậy, thấy vậy, các Tỷ-kheo hoan hỷ trong Pháp và Luật này.
Ekaṁ samayaṁ bhagavā sāvatthiyaṁ viharati pubbārāme migāramātupāsāde.
Tena kho pana samayena bhagavā tadahuposathe bhikkhusaṅghaparivuto nisinno hoti.
Atha kho āyasmā ānando abhikkantāya rattiyā, nikkhante paṭhame yāme, uṭṭhāyāsanā ekaṁsaṁ uttarāsaṅgaṁ karitvā yena bhagavā tenañjaliṁ paṇāmetvā bhagavantaṁ etadavoca:
“abhikkantā, bhante, ratti, nikkhanto paṭhamo yāmo, ciranisinno bhikkhusaṅgho.
Uddisatu, bhante, bhagavā bhikkhūnaṁ pātimokkhan”ti.
Evaṁ vutte, bhagavā tuṇhī ahosi.
Dutiyampi kho āyasmā ānando abhikkantāya rattiyā, nikkhante majjhime yāme, uṭṭhāyāsanā ekaṁsaṁ uttarāsaṅgaṁ karitvā yena bhagavā tenañjaliṁ paṇāmetvā bhagavantaṁ etadavoca:
“abhikkantā, bhante, ratti, nikkhanto majjhimo yāmo, ciranisinno bhikkhusaṅgho.
Uddisatu, bhante, bhagavā bhikkhūnaṁ pātimokkhan”ti.
Dutiyampi kho bhagavā tuṇhī ahosi.
Tatiyampi kho āyasmā ānando abhikkantāya rattiyā, nikkhante pacchime yāme, uddhaste aruṇe, nandimukhiyā rattiyā uṭṭhāyāsanā ekaṁsaṁ uttarāsaṅgaṁ karitvā yena bhagavā tenañjaliṁ paṇāmetvā bhagavantaṁ etadavoca:
“abhikkantā, bhante, ratti, nikkhanto pacchimo yāmo, uddhastaṁ aruṇaṁ, nandimukhī ratti;
ciranisinno bhikkhusaṅgho.
Uddisatu, bhante, bhagavā bhikkhūnaṁ pātimokkhan”ti.
“Aparisuddhā, ānanda, parisā”ti.
Atha kho āyasmato mahāmoggallānassa etadahosi:
“kaṁ nu kho bhagavā puggalaṁ sandhāya evamāha:
‘aparisuddhā, ānanda, parisā’”ti?
Atha kho āyasmā mahāmoggallāno sabbāvantaṁ bhikkhusaṅghaṁ cetasā ceto paricca manasākāsi.
Addasā kho āyasmā mahāmoggallāno taṁ puggalaṁ dussīlaṁ pāpadhammaṁ asuciṁ saṅkassarasamācāraṁ paṭicchannakammantaṁ assamaṇaṁ samaṇapaṭiññaṁ abrahmacāriṁ brahmacāripaṭiññaṁ antopūtiṁ avassutaṁ kasambujātaṁ majjhe bhikkhusaṅghassa nisinnaṁ;
disvāna uṭṭhāyāsanā yena so puggalo tenupasaṅkami; upasaṅkamitvā taṁ puggalaṁ etadavoca:
“uṭṭhehāvuso, diṭṭhosi bhagavatā.
Natthi te bhikkhūhi saddhiṁ saṁvāso”ti.
Evaṁ vutte, so puggalo tuṇhī ahosi.
Dutiyampi kho āyasmā mahāmoggallāno taṁ puggalaṁ etadavoca:
“uṭṭhehāvuso, diṭṭhosi bhagavatā.
Natthi te bhikkhūhi saddhiṁ saṁvāso”ti.
Dutiyampi kho so puggalo tuṇhī ahosi.
Tatiyampi kho āyasmā mahāmoggallāno taṁ puggalaṁ etadavoca:
“uṭṭhehāvuso, diṭṭhosi bhagavatā.
Natthi te bhikkhūhi saddhiṁ saṁvāso”ti.
Tatiyampi kho so puggalo tuṇhī ahosi.
Atha kho āyasmā mahāmoggallāno taṁ puggalaṁ bāhāyaṁ gahetvā bahidvārakoṭṭhakā nikkhāmetvā sūcighaṭikaṁ datvā yena bhagavā tenupasaṅkami; upasaṅkamitvā bhagavantaṁ etadavoca:
“nikkhāmito so, bhante, puggalo mayā.
Parisuddhā parisā.
Uddisatu, bhante, bhagavā bhikkhūnaṁ pātimokkhan”ti.
“Acchariyaṁ, moggallāna, abbhutaṁ, moggallāna.
Yāva bāhā gahaṇāpi nāma so moghapuriso āgamissatī”ti.
Atha kho bhagavā bhikkhū āmantesi:
“tumheva dāni, bhikkhave, uposathaṁ kareyyātha, pātimokkhaṁ uddiseyyātha.
Na dānāhaṁ, bhikkhave, ajjatagge uposathaṁ karissāmi, pātimokkhaṁ uddisissāmi.
Aṭṭhānametaṁ, bhikkhave, anavakāso yaṁ tathāgato aparisuddhāya parisāya pātimokkhaṁ uddiseyya.
Aṭṭhime, bhikkhave, mahāsamudde acchariyā abbhutā dhammā, ye disvā disvā asurā mahāsamudde abhiramanti.
Katame aṭṭha?
Mahāsamuddo, bhikkhave, anupubbaninno anupubbapoṇo anupubbapabbhāro, na āyatakeneva papāto.
Yampi, bhikkhave, mahāsamuddo anupubbaninno anupubbapoṇo anupubbapabbhāro, na āyatakeneva papāto;
ayaṁ, bhikkhave, mahāsamudde paṭhamo acchariyo abbhuto dhammo, yaṁ disvā disvā asurā mahāsamudde abhiramanti (yathā purime tathā vitthāro.)
…pe…
Puna caparaṁ, bhikkhave, mahāsamuddo mahataṁ bhūtānaṁ āvāso. Tatrime bhūtā—timi timiṅgalo timirapiṅgalo asurā nāgā gandhabbā. Vasanti mahāsamudde yojanasatikāpi attabhāvā …pe… pañcayojanasatikāpi attabhāvā.
Yampi, bhikkhave, mahāsamuddo mahataṁ bhūtānaṁ āvāso; tatrime bhūtā—timi timiṅgalo timirapiṅgalo asurā nāgā gandhabbā; vasanti mahāsamudde yojanasatikāpi attabhāvā …pe… pañcayojanasatikāpi attabhāvā;
ayaṁ, bhikkhave, mahāsamudde aṭṭhamo acchariyo abbhuto dhammo, yaṁ disvā disvā asurā mahāsamudde abhiramanti.
Ime kho, bhikkhave, mahāsamudde aṭṭha acchariyā abbhutā dhammā, yaṁ disvā disvā asurā mahāsamudde abhiramanti.
Evamevaṁ kho, bhikkhave, aṭṭha imasmiṁ dhammavinaye acchariyā abbhutā dhammā, ye disvā disvā bhikkhū imasmiṁ dhammavinaye abhiramanti.
Katame aṭṭha?
Seyyathāpi, bhikkhave, mahāsamuddo anupubbaninno anupubbapoṇo anupubbapabbhāro, na āyatakeneva papāto;
evamevaṁ kho, bhikkhave, imasmiṁ dhammavinaye anupubbasikkhā anupubbakiriyā anupubbapaṭipadā, na āyatakeneva aññāpaṭivedho.
Yampi, bhikkhave, imasmiṁ dhammavinaye anupubbasikkhā anupubbakiriyā anupubbapaṭipadā, na āyatakeneva aññāpaṭivedho;
ayaṁ, bhikkhave, imasmiṁ dhammavinaye paṭhamo acchariyo abbhuto dhammo, yaṁ disvā disvā bhikkhū imasmiṁ dhammavinaye abhiramanti …pe…
seyyathāpi, bhikkhave, mahāsamuddo mahataṁ bhūtānaṁ āvāso; tatrime bhūtā—timi timiṅgalo timirapiṅgalo asurā nāgā gandhabbā, vasanti mahāsamudde yojanasatikāpi attabhāvā …pe… pañcayojanasatikāpi attabhāvā;
evamevaṁ kho, bhikkhave, ayaṁ dhammavinayo mahataṁ bhūtānaṁ āvāso. Tatrime bhūtā—sotāpanno sotāpattiphalasacchikiriyāya paṭipanno …pe… arahā arahattāya paṭipanno.
Yampi, bhikkhave, ayaṁ dhammavinayo mahataṁ bhūtānaṁ āvāso; tatrime bhūtā—sotāpanno sotāpattiphalasacchikiriyāya paṭipanno …pe… arahā arahattāya paṭipanno;
ayaṁ, bhikkhave, imasmiṁ dhammavinaye aṭṭhamo acchariyo abbhuto dhammo, yaṁ disvā disvā bhikkhū imasmiṁ dhammavinaye abhiramanti.
Ime kho, bhikkhave, imasmiṁ dhammavinaye aṭṭha acchariyā abbhutā dhammā, ye disvā disvā bhikkhū imasmiṁ dhammavinaye abhiramantī”ti.
Dasamaṁ.
Mahāvaggo dutiyo.
Tassuddānaṁ
Verañjo sīho ājaññaṁ,
khaḷuṅkena malāni ca;
Dūteyyaṁ dve ca bandhanā,
pahārādo uposathoti.