TTC 1Một thời, Thế Tôn trú ở giữa dân chúng Vajji, tại làng Hatthi. Tại đấy, Thế Tôn gọi các Tỷ-kheo … (như kinh 21.1) … Thế Tôn nói như sau:
TTC 2—Này các Tỷ-kheo, gia chủ Ugga, người Hatthigama, thành tựu tám pháp vi diệu chưa từng có. Các Thầy hãy thọ trì như vậy.
Thế Tôn nói như vậy. Nói như vậy xong, bậc Thiện Thệ từ chỗ ngồi đứng dậy đi vào tịnh xá.
TTC 3-4… (như kinh 21.3-4 ở trên, với các sửa đổi cần thiết ) …
TTC 5—Thưa Tôn giả, khi tôi còn vui chơi ở rừng Nàga, lần đầu tiên, tôi thấy Thế Tôn từ đằng xa. Chỉ thấy Thế Tôn thôi, thưa Tôn giả, tâm tôi được tịnh tín, và say rượu được đoạn tận. Thưa Tôn giả, đây là pháp vi diệu, chưa từng có thứ nhất, được có ở nơi tôi. Rồi thưa Tôn giả, với tâm tịnh tín ấy, tôi hầu hạ Thế Tôn. Rồi Thế Tôn thuyết pháp thuận thứ cho tôi như thuyết pháp về bố thí, thuyết về giới, thuyết về cõi trời, nói lên sự nguy hại, sự hạ liệt, nhiễm ô của các dục và sự lợi ích của viễn ly.
TTC 6—8. (Pháp vi diệu thứ hai, thứ ba, thứ tư giống như kinh 21.6-8 với những thay đổi cần thiết) … chưa từng có thứ tư, được có ở nơi tôi.
TTC 9Khi tôi hầu hạ một Tỷ-kheo, tôi hầu hạ rất cẩn thận, không phải không cẩn thận. Thưa Tôn giả, nếu Tôn giả ấy thuyết pháp cho tôi, tôi nghe hết sức cẩn thận, không phải không cẩn thận. Nếu Tôn giả ấy không thuyết pháp cho tôi, thời tôi thuyết pháp cho vị ấy. Thưa Tôn giả, đây là pháp vi diệu, chưa từng có thứ năm, được có ở tôi.
TTC 10Thật không phải là vi diệu, thưa Tôn giả, khi tôi mời chúng Tăng, chư Thiên đến và bảo tôi: “Này gia chủ, Tỷ-kheo này là vị câu phần giải thoát; Tỷ-kheo này là vị Tuệ giải thoát; Tỷ-kheo này là vị Thân chứng; Tỷ-kheo này là vị Kiến chí; Tỷ-kheo này là vị Tín giải thoát; Tỷ-kheo này là vị Tùy pháp hành; Tỷ-kheo này là vị Tùy tín hành; vị này giữ giới, theo thiện pháp; vị này phá giới, theo ác pháp “. Nhưng khi tôi cúng dường chúng Tăng, tôi không cảm thấy có tâm như vậy khởi lên: “Vị này tôi cúng ít” hay “Vị này tôi cúng nhiều”. Nhưng thưa Tôn giả, tôi cúng với tâm bình đẳng. Thưa Tôn giả, đây là pháp vi diệu, chưa từng có thứ sáu, được có ở tôi.
TTC 11Thật không phải là vi diệu, thưa Tôn giả, chư Thiên sau khi đến, bảo tôi: “Này gia chủ, Pháp được Thế Tôn khéo thuyết giảng!”. Khi được nói vậy, thưa Tôn giả, tôi nói với chư Thiên ấy như sau: “Dầu cho chư Thiên các người có nói như vậy hay không nói như vậy, pháp được Thế Tôn khéo thuyết giảng “. Thưa Tôn giả, tuy vậy tâm tôi không có tự hào về nhân duyên ấy, nghĩa là: “Chư Thiên đến với ta, ta cùng nói chuyện với chư Thiên”. Thưa Tôn giả, đây là pháp vi diệu, chưa từng có thứ bảy, được có ở nơi tôi.
TTC 12Thưa Tôn giả, nếu tôi mệnh chung trước Thế Tôn, đây không có gì là vi diệu, nếu Thế Tôn nói về tôi như sau: “Không có một kiết sử nào, do kiết sử ấy, gia chủ Ugga người làng Hatthigàma có thể trở lui lại đời này”. Thưa Tôn giả, đây là pháp vi diệu chưa từng có thứ tám được có ở nơi tôi.
Thưa Tôn giả, tám pháp vi diệu chưa từng có này có mặt. Và tôi không biết Thế Tôn đã nói tôi thành tựu tám pháp vi diệu chưa từng có nào.
TTC 13Rồi Tỷ-kheo ấy, sau khi nhận đồ ăn khất thực tại trú xứ của gia chủ Ugga, người làng Hatthigàma, từ chỗ ngồi đứng dậy và ra đi. Rồi Tỷ-kheo ấy, sau khi ăn xong, trên con đường khất thực trở về, đi đến Thế Tôn, sau khi đến, đảnh lễ Thế Tôn rồi ngồi xuống một bên. Ngồi xuống một bên, Tỷ-kheo ấy đem tất cả câu chuyện nói với gia chủ Ugga người Hatthigàma thuật lại với Thế Tôn.
TTC 14—Lành thay, lành thay! này Tỷ-kheo, gia chủ Ugga người Hatthigàma nếu có trả lời một cách chơn chánh, có thể trả lời như vậy. Này Tỷ-kheo, gia chủ Ugga người Hatthigàma thành tựu tám pháp vi diệu chưa từng có này. Như Ta đã nói, này Tỷ-kheo, hãy thọ trì rằng gia chủ Ugga, người Hatthigàma, được thành tựu tám pháp vi diệu chưa từng có này.
Ekaṁ samayaṁ bhagavā vajjīsu viharati hatthigāme.
Tatra kho bhagavā bhikkhū āmantesi:
“aṭṭhahi, bhikkhave, acchariyehi abbhutehi dhammehi samannāgataṁ uggaṁ gahapatiṁ hatthigāmakaṁ dhārethā”ti.
Idamavoca bhagavā.
Idaṁ vatvāna sugato uṭṭhāyāsanā vihāraṁ pāvisi.
Atha kho aññataro bhikkhu pubbaṇhasamayaṁ nivāsetvā pattacīvaramādāya yena uggassa gahapatino hatthigāmakassa nivesanaṁ tenupasaṅkami; upasaṅkamitvā paññatte āsane nisīdi.
Atha kho uggo gahapati hatthigāmako yena so bhikkhu tenupasaṅkami; upasaṅkamitvā taṁ bhikkhuṁ abhivādetvā ekamantaṁ nisīdi. Ekamantaṁ nisinnaṁ kho uggaṁ gahapatiṁ hatthigāmakaṁ so bhikkhu etadavoca:
“aṭṭhahi kho tvaṁ, gahapati, acchariyehi abbhutehi dhammehi samannāgato bhagavatā byākato.
Katame te, gahapati, aṭṭha acchariyā abbhutā dhammā, yehi tvaṁ samannāgato bhagavatā byākato”ti?
“Na kho ahaṁ, bhante, jānāmi:
‘katamehi aṭṭhahi acchariyehi abbhutehi dhammehi samannāgato bhagavatā byākato’ti.
Api ca, bhante, ye me aṭṭha acchariyā abbhutā dhammā saṁvijjanti,
taṁ suṇāhi, sādhukaṁ manasi karohi; bhāsissāmī”ti.
“Evaṁ, gahapatī”ti kho so bhikkhu uggassa gahapatino hatthigāmakassa paccassosi.
Uggo gahapati hatthigāmako etadavoca:
“yadāhaṁ, bhante, nāgavane paricaranto bhagavantaṁ paṭhamaṁ dūratova addasaṁ;
saha dassaneneva me, bhante, bhagavato cittaṁ pasīdi, surāmado ca pahīyi.
Ayaṁ kho me, bhante, paṭhamo acchariyo abbhuto dhammo saṁvijjati.
So kho ahaṁ, bhante, pasannacitto bhagavantaṁ payirupāsiṁ.
Tassa me bhagavā anupubbiṁ kathaṁ kathesi, seyyathidaṁ—
dānakathaṁ sīlakathaṁ saggakathaṁ; kāmānaṁ ādīnavaṁ okāraṁ saṅkilesaṁ, nekkhamme ānisaṁsaṁ pakāsesi.
Yadā maṁ bhagavā aññāsi kallacittaṁ muducittaṁ vinīvaraṇacittaṁ udaggacittaṁ pasannacittaṁ, atha yā buddhānaṁ sāmukkaṁsikā dhammadesanā taṁ pakāsesi—
dukkhaṁ, samudayaṁ, nirodhaṁ, maggaṁ.
Seyyathāpi nāma suddhaṁ vatthaṁ apagatakāḷakaṁ sammadeva rajanaṁ paṭiggaṇheyya;
evamevaṁ kho me tasmiṁyeva āsane virajaṁ vītamalaṁ dhammacakkhuṁ udapādi:
‘yaṁ kiñci samudayadhammaṁ sabbaṁ taṁ nirodhadhamman’ti.
So kho ahaṁ, bhante, diṭṭhadhammo pattadhammo viditadhammo pariyogāḷhadhammo tiṇṇavicikiccho vigatakathaṅkatho vesārajjappatto aparappaccayo satthusāsane tattheva buddhañca dhammañca saṅghañca saraṇaṁ agamāsiṁ, brahmacariyapañcamāni ca sikkhāpadāni samādiyiṁ.
Ayaṁ kho me, bhante, dutiyo acchariyo abbhuto dhammo saṁvijjati.
Tassa mayhaṁ, bhante, catasso komāriyo pajāpatiyo ahesuṁ.
Atha khvāhaṁ, bhante, yena tā pajāpatiyo tenupasaṅkamiṁ; upasaṅkamitvā tā pajāpatiyo etadavacaṁ:
‘mayā kho, bhaginiyo, brahmacariyapañcamāni sikkhāpadāni samādinnāni.
Yā icchati sā idheva bhoge ca bhuñjatu puññāni ca karotu, sakāni vā ñātikulāni gacchatu.
Hoti vā pana purisādhippāyo, kassa vo dammī’ti?
Evaṁ vutte, sā, bhante, jeṭṭhā pajāpati maṁ etadavoca:
‘itthannāmassa maṁ, ayyaputta, purisassa dehī’ti.
Atha kho ahaṁ, bhante, taṁ purisaṁ pakkosāpetvā vāmena hatthena pajāpatiṁ gahetvā dakkhiṇena hatthena bhiṅgāraṁ gahetvā tassa purisassa oṇojesiṁ.
Komāriṁ kho panāhaṁ, bhante, dāraṁ pariccajanto nābhijānāmi cittassa aññathattaṁ.
Ayaṁ kho me, bhante, tatiyo acchariyo abbhuto dhammo saṁvijjati.
Saṁvijjanti kho pana me, bhante, kule bhogā.
Te ca kho appaṭivibhattā sīlavantehi kalyāṇadhammehi.
Ayaṁ kho me, bhante, catuttho acchariyo abbhuto dhammo saṁvijjati.
Yaṁ kho panāhaṁ, bhante, bhikkhuṁ payirupāsāmi;
sakkaccaṁyeva payirupāsāmi, no asakkaccaṁ.
So ce me āyasmā dhammaṁ deseti;
sakkaccaṁyeva suṇomi, no asakkaccaṁ.
No ce me so āyasmā dhammaṁ deseti, ahamassa dhammaṁ desemi.
Ayaṁ kho me, bhante, pañcamo acchariyo abbhuto dhammo saṁvijjati.
Anacchariyaṁ kho pana, bhante, saṅghe nimantite devatā upasaṅkamitvā ārocenti:
‘asuko, gahapati, bhikkhu ubhatobhāgavimutto asuko paññāvimutto asuko kāyasakkhī asuko diṭṭhippatto asuko saddhāvimutto asuko dhammānusārī asuko saddhānusārī asuko sīlavā kalyāṇadhammo asuko dussīlo pāpadhammo’ti.
Saṅghaṁ kho panāhaṁ, bhante, parivisanto nābhijānāmi evaṁ cittaṁ uppādento:
‘imassa vā thokaṁ demi imassa vā bahukan’ti.
Atha khvāhaṁ, bhante, samacittova demi.
Ayaṁ kho me, bhante, chaṭṭho acchariyo abbhuto dhammo saṁvijjati.
Anacchariyaṁ kho pana maṁ, bhante, devatā upasaṅkamitvā ārocenti:
‘svākkhāto, gahapati, bhagavatā dhammo’ti.
Evaṁ vutte, ahaṁ, bhante, tā devatā evaṁ vademi:
‘vadeyyātha vā evaṁ kho tumhe devatā no vā vadeyyātha, atha kho svākkhāto bhagavatā dhammo’ti.
Na kho panāhaṁ, bhante, abhijānāmi tatonidānaṁ cittassa unnatiṁ:
‘maṁ tā devatā upasaṅkamanti, ahaṁ vā devatāhi saddhiṁ sallapāmī’ti.
Ayaṁ kho me, bhante, sattamo acchariyo abbhuto dhammo saṁvijjati.
Sace kho panāhaṁ, bhante, bhagavato paṭhamataraṁ kālaṁ kareyyaṁ, anacchariyaṁ kho panetaṁ yaṁ maṁ bhagavā evaṁ byākareyya:
‘natthi taṁ saṁyojanaṁ yena saṁyutto uggo gahapati hatthigāmako puna imaṁ lokaṁ āgaccheyyā’ti.
Ayaṁ kho me, bhante, aṭṭhamo acchariyo abbhuto dhammo saṁvijjati.
Ime kho me, bhante, aṭṭha acchariyā abbhutā dhammā saṁvijjanti.
Na ca kho ahaṁ jānāmi:
‘katamehi cāhaṁ aṭṭhahi acchariyehi abbhutehi dhammehi samannāgato bhagavatā byākato’”ti.
Atha kho so bhikkhu uggassa gahapatino hatthigāmakassa nivesane piṇḍapātaṁ gahetvā uṭṭhāyāsanā pakkāmi.
Atha kho so bhikkhu pacchābhattaṁ piṇḍapātapaṭikkanto yena bhagavā tenupasaṅkami; upasaṅkamitvā bhagavantaṁ abhivādetvā ekamantaṁ nisīdi.
Ekamantaṁ nisinno kho so bhikkhu yāvatako ahosi uggena gahapatinā hatthigāmakena saddhiṁ kathāsallāpo, taṁ sabbaṁ bhagavato ārocesi.
“Sādhu sādhu, bhikkhu.
Yathā taṁ uggo gahapati hatthigāmako sammā byākaramāno byākareyya, imeheva kho, bhikkhu, aṭṭhahi acchariyehi abbhutehi dhammehi samannāgato uggo gahapati hatthigāmako mayā byākato.
Imehi ca pana, bhikkhu, aṭṭhahi acchariyehi abbhutehi dhammehi samannāgataṁ uggaṁ gahapatiṁ hatthigāmakaṁ dhārehī”ti.
Dutiyaṁ.
SC 1On one occasion the Blessed One was dwelling among the Vajjis at Hatthigāma. There the Blessed One addressed the bhikkhus….
SC 2“Bhikkhus, you should remember the householder Ugga of Hatthigāma as one who possesses eight astounding and amazing qualities.” This is what the Blessed One said. Having said this, the Fortunate One rose from his seat and entered his dwelling.
SC 3Then, in the morning, a certain bhikkhu dressed, took his bowl and robe, and went to the residence of the householder Ugga of Hatthigāma. When he arrived, he sat down on the seat that was prepared for him. Then the householder Ugga of Hatthigāma approached that bhikkhu, paid homage to him, and sat down to one side. The bhikkhu then said to him: an.iv.213
SC 4“Householder, the Blessed One declared that you possess eight astounding and amazing qualities. What are they?”
SC 5“I don’t know, Bhante, what eight astounding and amazing qualities the Blessed One declared that I possess. However, there are found in me eight astounding and amazing qualities. Listen and attend closely. I will speak.”
SC 6“Yes, householder,” the bhikkhu replied. The householder Ugga of Hatthigāma said this:
SC 7(1) “Bhante, I was carousing in the Nāga Grove when I first saw the Blessed One in the distance. As soon as I saw him my mind acquired confidence in him and my drunkenness vanished. This is the first astounding and amazing quality found in me.
SC 8(2) “With a confident mind, I attended on the Blessed One. The Blessed One then gave me a progressive discourse…. as in 8:21 … Right there an.iv.214 I went for refuge to the Buddha, the Dhamma, and the Saṅgha, and undertook the training rules with celibacy as the fifth. This is the second astounding and amazing quality found in me.
SC 9(3) “I had four young wives. I then went to them … as in 8:21 … But even while giving away my young wife, I don’t recall that any alteration took place in my mind. This is the third astounding and amazing quality found in me.
SC 10(4) “My family is wealthy but the wealth is shared unreservedly with virtuous people of good character. This is the fourth astounding and amazing quality found in me. an.iv.215
SC 11(5) “Whenever I attend on a bhikkhu, I attend on him respectfully, not without respect. If that venerable one teaches me the Dhamma, I listen to it respectfully, not without respect. If he doesn’t teach me the Dhamma, then I teach him the Dhamma. This is the fifth astounding and amazing quality found in me.
SC 12(6) “It isn’t unusual that when the Saṅgha has been invited by me for a meal, deities come and report to me: ‘That bhikkhu, householder, is liberated in both respects. That one is liberated by wisdom. That one is a body witness. That one is attained to view. That one is liberated by faith. That one is a Dhamma follower. That one is a faith follower. That one is virtuous, of good character. That one is immoral, of bad character.’ Still, when I am serving the Saṅgha, I do not recall thinking: ‘Let me give this one little, let me give that one a lot.’ Rather, I give with an equal mind. This is the sixth astounding and amazing quality found in me.
SC 13(7) “It isn’t unusual for deities to come and report to me: ‘‘Householder, the Dhamma is well expounded by the Blessed One.’ I then say to those deities: ‘Whether you deities say so or not, the Dhamma is well expounded by the Blessed One.’ Still, I do not recall any mental exultation arising because deities come to me or because I converse with deities. This is the seventh astounding and amazing quality found in me. an.iv.216
SC 14(8) “If I were to pass away before the Blessed One, it wouldn’t be surprising if the Blessed One would declare of me: ‘There is no fetter bound by which the householder Ugga of Hatthigāma might return to this world.’ This is the eighth astounding and amazing quality found in me.
SC 15“These, Bhante, are eight astounding and amazing qualities found in me. But I don’t know what eight astounding and amazing qualities the Blessed One declared that I possess.”
SC 16Then that bhikkhu, having received almsfood at the residence of the householder Ugga of Hatthigāma, rose from his seat and departed. After his meal, on returning from his alms round, he approached the Blessed One, paid homage to him, sat down to one side, and reported to him the entire conversation he had had with the householder Ugga of Hatthigāma.
SC 17The Blessed One said: “Good, good, bhikkhu! I had declared that the householder Ugga of Hatthigāma possesses these same eight astounding and amazing qualities that he rightly explained to you. You should remember the householder Ugga of Hatthigāma as one who possesses these eight astounding and amazing qualities.”
TTC 1Một thời, Thế Tôn trú ở giữa dân chúng Vajji, tại làng Hatthi. Tại đấy, Thế Tôn gọi các Tỷ-kheo … (như kinh 21.1) … Thế Tôn nói như sau:
TTC 2—Này các Tỷ-kheo, gia chủ Ugga, người Hatthigama, thành tựu tám pháp vi diệu chưa từng có. Các Thầy hãy thọ trì như vậy.
Thế Tôn nói như vậy. Nói như vậy xong, bậc Thiện Thệ từ chỗ ngồi đứng dậy đi vào tịnh xá.
TTC 3-4… (như kinh 21.3-4 ở trên, với các sửa đổi cần thiết ) …
TTC 5—Thưa Tôn giả, khi tôi còn vui chơi ở rừng Nàga, lần đầu tiên, tôi thấy Thế Tôn từ đằng xa. Chỉ thấy Thế Tôn thôi, thưa Tôn giả, tâm tôi được tịnh tín, và say rượu được đoạn tận. Thưa Tôn giả, đây là pháp vi diệu, chưa từng có thứ nhất, được có ở nơi tôi. Rồi thưa Tôn giả, với tâm tịnh tín ấy, tôi hầu hạ Thế Tôn. Rồi Thế Tôn thuyết pháp thuận thứ cho tôi như thuyết pháp về bố thí, thuyết về giới, thuyết về cõi trời, nói lên sự nguy hại, sự hạ liệt, nhiễm ô của các dục và sự lợi ích của viễn ly.
TTC 6—8. (Pháp vi diệu thứ hai, thứ ba, thứ tư giống như kinh 21.6-8 với những thay đổi cần thiết) … chưa từng có thứ tư, được có ở nơi tôi.
TTC 9Khi tôi hầu hạ một Tỷ-kheo, tôi hầu hạ rất cẩn thận, không phải không cẩn thận. Thưa Tôn giả, nếu Tôn giả ấy thuyết pháp cho tôi, tôi nghe hết sức cẩn thận, không phải không cẩn thận. Nếu Tôn giả ấy không thuyết pháp cho tôi, thời tôi thuyết pháp cho vị ấy. Thưa Tôn giả, đây là pháp vi diệu, chưa từng có thứ năm, được có ở tôi.
TTC 10Thật không phải là vi diệu, thưa Tôn giả, khi tôi mời chúng Tăng, chư Thiên đến và bảo tôi: “Này gia chủ, Tỷ-kheo này là vị câu phần giải thoát; Tỷ-kheo này là vị Tuệ giải thoát; Tỷ-kheo này là vị Thân chứng; Tỷ-kheo này là vị Kiến chí; Tỷ-kheo này là vị Tín giải thoát; Tỷ-kheo này là vị Tùy pháp hành; Tỷ-kheo này là vị Tùy tín hành; vị này giữ giới, theo thiện pháp; vị này phá giới, theo ác pháp “. Nhưng khi tôi cúng dường chúng Tăng, tôi không cảm thấy có tâm như vậy khởi lên: “Vị này tôi cúng ít” hay “Vị này tôi cúng nhiều”. Nhưng thưa Tôn giả, tôi cúng với tâm bình đẳng. Thưa Tôn giả, đây là pháp vi diệu, chưa từng có thứ sáu, được có ở tôi.
TTC 11Thật không phải là vi diệu, thưa Tôn giả, chư Thiên sau khi đến, bảo tôi: “Này gia chủ, Pháp được Thế Tôn khéo thuyết giảng!”. Khi được nói vậy, thưa Tôn giả, tôi nói với chư Thiên ấy như sau: “Dầu cho chư Thiên các người có nói như vậy hay không nói như vậy, pháp được Thế Tôn khéo thuyết giảng “. Thưa Tôn giả, tuy vậy tâm tôi không có tự hào về nhân duyên ấy, nghĩa là: “Chư Thiên đến với ta, ta cùng nói chuyện với chư Thiên”. Thưa Tôn giả, đây là pháp vi diệu, chưa từng có thứ bảy, được có ở nơi tôi.
TTC 12Thưa Tôn giả, nếu tôi mệnh chung trước Thế Tôn, đây không có gì là vi diệu, nếu Thế Tôn nói về tôi như sau: “Không có một kiết sử nào, do kiết sử ấy, gia chủ Ugga người làng Hatthigàma có thể trở lui lại đời này”. Thưa Tôn giả, đây là pháp vi diệu chưa từng có thứ tám được có ở nơi tôi.
Thưa Tôn giả, tám pháp vi diệu chưa từng có này có mặt. Và tôi không biết Thế Tôn đã nói tôi thành tựu tám pháp vi diệu chưa từng có nào.
TTC 13Rồi Tỷ-kheo ấy, sau khi nhận đồ ăn khất thực tại trú xứ của gia chủ Ugga, người làng Hatthigàma, từ chỗ ngồi đứng dậy và ra đi. Rồi Tỷ-kheo ấy, sau khi ăn xong, trên con đường khất thực trở về, đi đến Thế Tôn, sau khi đến, đảnh lễ Thế Tôn rồi ngồi xuống một bên. Ngồi xuống một bên, Tỷ-kheo ấy đem tất cả câu chuyện nói với gia chủ Ugga người Hatthigàma thuật lại với Thế Tôn.
TTC 14—Lành thay, lành thay! này Tỷ-kheo, gia chủ Ugga người Hatthigàma nếu có trả lời một cách chơn chánh, có thể trả lời như vậy. Này Tỷ-kheo, gia chủ Ugga người Hatthigàma thành tựu tám pháp vi diệu chưa từng có này. Như Ta đã nói, này Tỷ-kheo, hãy thọ trì rằng gia chủ Ugga, người Hatthigàma, được thành tựu tám pháp vi diệu chưa từng có này.
Ekaṁ samayaṁ bhagavā vajjīsu viharati hatthigāme.
Tatra kho bhagavā bhikkhū āmantesi:
“aṭṭhahi, bhikkhave, acchariyehi abbhutehi dhammehi samannāgataṁ uggaṁ gahapatiṁ hatthigāmakaṁ dhārethā”ti.
Idamavoca bhagavā.
Idaṁ vatvāna sugato uṭṭhāyāsanā vihāraṁ pāvisi.
Atha kho aññataro bhikkhu pubbaṇhasamayaṁ nivāsetvā pattacīvaramādāya yena uggassa gahapatino hatthigāmakassa nivesanaṁ tenupasaṅkami; upasaṅkamitvā paññatte āsane nisīdi.
Atha kho uggo gahapati hatthigāmako yena so bhikkhu tenupasaṅkami; upasaṅkamitvā taṁ bhikkhuṁ abhivādetvā ekamantaṁ nisīdi. Ekamantaṁ nisinnaṁ kho uggaṁ gahapatiṁ hatthigāmakaṁ so bhikkhu etadavoca:
“aṭṭhahi kho tvaṁ, gahapati, acchariyehi abbhutehi dhammehi samannāgato bhagavatā byākato.
Katame te, gahapati, aṭṭha acchariyā abbhutā dhammā, yehi tvaṁ samannāgato bhagavatā byākato”ti?
“Na kho ahaṁ, bhante, jānāmi:
‘katamehi aṭṭhahi acchariyehi abbhutehi dhammehi samannāgato bhagavatā byākato’ti.
Api ca, bhante, ye me aṭṭha acchariyā abbhutā dhammā saṁvijjanti,
taṁ suṇāhi, sādhukaṁ manasi karohi; bhāsissāmī”ti.
“Evaṁ, gahapatī”ti kho so bhikkhu uggassa gahapatino hatthigāmakassa paccassosi.
Uggo gahapati hatthigāmako etadavoca:
“yadāhaṁ, bhante, nāgavane paricaranto bhagavantaṁ paṭhamaṁ dūratova addasaṁ;
saha dassaneneva me, bhante, bhagavato cittaṁ pasīdi, surāmado ca pahīyi.
Ayaṁ kho me, bhante, paṭhamo acchariyo abbhuto dhammo saṁvijjati.
So kho ahaṁ, bhante, pasannacitto bhagavantaṁ payirupāsiṁ.
Tassa me bhagavā anupubbiṁ kathaṁ kathesi, seyyathidaṁ—
dānakathaṁ sīlakathaṁ saggakathaṁ; kāmānaṁ ādīnavaṁ okāraṁ saṅkilesaṁ, nekkhamme ānisaṁsaṁ pakāsesi.
Yadā maṁ bhagavā aññāsi kallacittaṁ muducittaṁ vinīvaraṇacittaṁ udaggacittaṁ pasannacittaṁ, atha yā buddhānaṁ sāmukkaṁsikā dhammadesanā taṁ pakāsesi—
dukkhaṁ, samudayaṁ, nirodhaṁ, maggaṁ.
Seyyathāpi nāma suddhaṁ vatthaṁ apagatakāḷakaṁ sammadeva rajanaṁ paṭiggaṇheyya;
evamevaṁ kho me tasmiṁyeva āsane virajaṁ vītamalaṁ dhammacakkhuṁ udapādi:
‘yaṁ kiñci samudayadhammaṁ sabbaṁ taṁ nirodhadhamman’ti.
So kho ahaṁ, bhante, diṭṭhadhammo pattadhammo viditadhammo pariyogāḷhadhammo tiṇṇavicikiccho vigatakathaṅkatho vesārajjappatto aparappaccayo satthusāsane tattheva buddhañca dhammañca saṅghañca saraṇaṁ agamāsiṁ, brahmacariyapañcamāni ca sikkhāpadāni samādiyiṁ.
Ayaṁ kho me, bhante, dutiyo acchariyo abbhuto dhammo saṁvijjati.
Tassa mayhaṁ, bhante, catasso komāriyo pajāpatiyo ahesuṁ.
Atha khvāhaṁ, bhante, yena tā pajāpatiyo tenupasaṅkamiṁ; upasaṅkamitvā tā pajāpatiyo etadavacaṁ:
‘mayā kho, bhaginiyo, brahmacariyapañcamāni sikkhāpadāni samādinnāni.
Yā icchati sā idheva bhoge ca bhuñjatu puññāni ca karotu, sakāni vā ñātikulāni gacchatu.
Hoti vā pana purisādhippāyo, kassa vo dammī’ti?
Evaṁ vutte, sā, bhante, jeṭṭhā pajāpati maṁ etadavoca:
‘itthannāmassa maṁ, ayyaputta, purisassa dehī’ti.
Atha kho ahaṁ, bhante, taṁ purisaṁ pakkosāpetvā vāmena hatthena pajāpatiṁ gahetvā dakkhiṇena hatthena bhiṅgāraṁ gahetvā tassa purisassa oṇojesiṁ.
Komāriṁ kho panāhaṁ, bhante, dāraṁ pariccajanto nābhijānāmi cittassa aññathattaṁ.
Ayaṁ kho me, bhante, tatiyo acchariyo abbhuto dhammo saṁvijjati.
Saṁvijjanti kho pana me, bhante, kule bhogā.
Te ca kho appaṭivibhattā sīlavantehi kalyāṇadhammehi.
Ayaṁ kho me, bhante, catuttho acchariyo abbhuto dhammo saṁvijjati.
Yaṁ kho panāhaṁ, bhante, bhikkhuṁ payirupāsāmi;
sakkaccaṁyeva payirupāsāmi, no asakkaccaṁ.
So ce me āyasmā dhammaṁ deseti;
sakkaccaṁyeva suṇomi, no asakkaccaṁ.
No ce me so āyasmā dhammaṁ deseti, ahamassa dhammaṁ desemi.
Ayaṁ kho me, bhante, pañcamo acchariyo abbhuto dhammo saṁvijjati.
Anacchariyaṁ kho pana, bhante, saṅghe nimantite devatā upasaṅkamitvā ārocenti:
‘asuko, gahapati, bhikkhu ubhatobhāgavimutto asuko paññāvimutto asuko kāyasakkhī asuko diṭṭhippatto asuko saddhāvimutto asuko dhammānusārī asuko saddhānusārī asuko sīlavā kalyāṇadhammo asuko dussīlo pāpadhammo’ti.
Saṅghaṁ kho panāhaṁ, bhante, parivisanto nābhijānāmi evaṁ cittaṁ uppādento:
‘imassa vā thokaṁ demi imassa vā bahukan’ti.
Atha khvāhaṁ, bhante, samacittova demi.
Ayaṁ kho me, bhante, chaṭṭho acchariyo abbhuto dhammo saṁvijjati.
Anacchariyaṁ kho pana maṁ, bhante, devatā upasaṅkamitvā ārocenti:
‘svākkhāto, gahapati, bhagavatā dhammo’ti.
Evaṁ vutte, ahaṁ, bhante, tā devatā evaṁ vademi:
‘vadeyyātha vā evaṁ kho tumhe devatā no vā vadeyyātha, atha kho svākkhāto bhagavatā dhammo’ti.
Na kho panāhaṁ, bhante, abhijānāmi tatonidānaṁ cittassa unnatiṁ:
‘maṁ tā devatā upasaṅkamanti, ahaṁ vā devatāhi saddhiṁ sallapāmī’ti.
Ayaṁ kho me, bhante, sattamo acchariyo abbhuto dhammo saṁvijjati.
Sace kho panāhaṁ, bhante, bhagavato paṭhamataraṁ kālaṁ kareyyaṁ, anacchariyaṁ kho panetaṁ yaṁ maṁ bhagavā evaṁ byākareyya:
‘natthi taṁ saṁyojanaṁ yena saṁyutto uggo gahapati hatthigāmako puna imaṁ lokaṁ āgaccheyyā’ti.
Ayaṁ kho me, bhante, aṭṭhamo acchariyo abbhuto dhammo saṁvijjati.
Ime kho me, bhante, aṭṭha acchariyā abbhutā dhammā saṁvijjanti.
Na ca kho ahaṁ jānāmi:
‘katamehi cāhaṁ aṭṭhahi acchariyehi abbhutehi dhammehi samannāgato bhagavatā byākato’”ti.
Atha kho so bhikkhu uggassa gahapatino hatthigāmakassa nivesane piṇḍapātaṁ gahetvā uṭṭhāyāsanā pakkāmi.
Atha kho so bhikkhu pacchābhattaṁ piṇḍapātapaṭikkanto yena bhagavā tenupasaṅkami; upasaṅkamitvā bhagavantaṁ abhivādetvā ekamantaṁ nisīdi.
Ekamantaṁ nisinno kho so bhikkhu yāvatako ahosi uggena gahapatinā hatthigāmakena saddhiṁ kathāsallāpo, taṁ sabbaṁ bhagavato ārocesi.
“Sādhu sādhu, bhikkhu.
Yathā taṁ uggo gahapati hatthigāmako sammā byākaramāno byākareyya, imeheva kho, bhikkhu, aṭṭhahi acchariyehi abbhutehi dhammehi samannāgato uggo gahapati hatthigāmako mayā byākato.
Imehi ca pana, bhikkhu, aṭṭhahi acchariyehi abbhutehi dhammehi samannāgataṁ uggaṁ gahapatiṁ hatthigāmakaṁ dhārehī”ti.
Dutiyaṁ.